Nej, bil­dan­det för 30 år se­dan, den 6 feb­ru­a­ri 1988, var in­get som togs upp som nå­got att vara stolt över, när Sverigedemokraterna firade 30-årsjubileum i lör­dags. Par­tiets förste par­ti­le­da­re An­dre­as Klar­ström var inte in­bjuden och nämndes inte alls. Han var na­zist och en av de med­lemmar i den ra­sis­tiska or­ga­ni­sa­tionen Be­vara Sverige Svenskt, BSS, som bildade par­tiet.
Inte hel­ler hedrades SD:s förste re­vi­sor Gustav Ekström med en tyst mi­nut. Han var en ti­digare SS-man som svurit tro­het till Hitler un­der andra världs­kriget, men det var in­get pro­blem för SD:s led­ning när par­tiet bildades. Det var inte för­vånande efter­som mer än hälften av SD:s par­ti­sty­rel­se­le­da­möter de första åren hade en kopp­ling till na­zis­tiska or­ga­ni­sa­tioner el­ler ak­ti­vi­teter.
Så var lä­get när den unge Jim­mie Åkesson blev ak­tiv i par­tiet 1995 och bildade en SDU-avde­lning med hjälp av Tina Hallgren Bengtsson från Höör, som året ef­ter lämnade SD för Na­tio­nal­so­cia­lis­tisk front.
Men Jim­mie Åkesson slår ifrån sig allt an­svar. ”Jag har ald­rig träffat An­dre­as Klar­ström”, svarade han SVT när han fick frå­gor om hur han ser på den­nes na­zis­tiska bak­grund. Och ”jag vet inte om vi har ett an­svar” svarar han Dagens Nyheter i en lång in­ter­vju om SD:s po­la­ri­serande po­li­tik.
Det är ett ty­piskt svar från Åkesson. Han tar in­get an­svar för vad hans kam­rater i par­tiets led­ning säger, än mind­re för vad med­lemmarna gör. Inte hel­ler för att han gick med i ett par­ti med ra­sism i par­ti­pro­grammet och med en ti­digare na­zist som par­ti­le­da­re.
I dag gör SD sig av med na­zister som fort­fa­ran­de dyker upp i par­tiet på för­tro­en­de­upp­drag. Den öppna ra­sismen har städats bort ur par­ti­pro­grammet. Men par­tiet har inte gjort upp med sin bak­grund, och där­för var det i stort sett tyst om starten när 30-års­ju­bi­le­er firades.
Ändå är hu­vud­am­bi­tionen för Jim­mie Åkesson nu att par­tiet ska fram­stå som ett tänk­bart re­ger­ings­al­ter­na­tiv och så små­ning­om bli stats­bä­ran­de. Med par­tiets förnekelse av sin historia känns det som ett hot.

sjöbo Kommunen köper en fastighet på drygt 22 000 kvadratmeter mark väster om Sjöbo väst för att trygga mark för bostäder inför framtiden.

Fastigheten ligger i närheten av väg 11 och Flisgatan och består av 21 955 kvadratmeter skogbeväxt obebyggd mark som omges av kommunägd mark.
Priset är 3,5 miljoner kronor vilket innebär ett kvadratmeterpris på cirka 159 kronor. Det är dock inte aktuellt att bygga bostäder eller annan bebyggelse förrän om ett bra tag.
– Vi har idag ganska gott om ledig mark men tittar man i det långa perspektivet så gäller det att se om sitt hus redan nu så att man inte står där om 20-30 år och inte har mer mark, säger kommunalrådet Magnus Weberg (M).

Är det ett bra pris?
– Det är svårt att säga. Vi sålde mark till Sjöbohem till LSS-boendet vid Sandbäcksgården för 80 kronor kvadratmetern. Detta blir dubbla priset men detta är ett större område som man kan göra mer med.
För kommunen är förvärvet ett sätt att ha kontroll över utbyggnaden i framtiden.
– Det är viktigt att kommunen äger marken och därmed detaljplanen så att vi kan använda den till det vi behöver istället för att hamna i händerna hos någon annan.

Samtidigt finns det förbättringspotential när det kommer till kommunens markinköp – mycket av kommunens mark förvärvades på 1980- och 1990-talet.

Så att bli bättre är helt enkelt att köpa mer?
– Det kan man säga. Och att köpa i enlighet med översiktsplanen: att titta på åt vilket håll vi vill växa, vilken typ av verksamhet som ska ligga var och vilka slags bostäder som ska byggas.

Framtidens markbehov beror på tidshorisonten.
– I det mellanlånga perspektivet är vi väl försedda men i det korta perspektivet har vi problem att få tomter för flervåningshus. Men med spårområdet, som vi hoppas komma igång med om några år råder vi bot på det.

ESLÖV Rönne å i Mellanskåne kan bli ett laxfiskeeldorado som lockar turister från hela norra Europa, hoppas kommunstyrelsen i Eslöv.
Politikerna lutar åt att bidra med pengar till Klippans kommun, som vill ta bort tre vattenturbiner där som idag blockerar laxens framfart mot Ringsjön. Tas turbinerna bort blir det fritt fram.

Kommunstyrelsen i Eslöv hade vid senaste mötet besök av Tord Andersson, miljöstrateg från Klippans kommun, som berättade om projektet och vad det kan leda till.
Tord Andersson är ute på turné hos kommunerna längs åns sträckning och hoppas få deras stöd.
Eslövspolitikerna blev entusiastiska över Tord Anderssons budskap och ska inom kort ta ställning till om man ska satsa 86 000 kronor årligen i projektet – som kan leda till att Rönne å kan ta upp kampen med Mörrumsån som Sydsveriges sportfiskecentrum.
– Laxen är den mest attraktiva fisken för fritidsfiskare. Om man tittar på Mörrumsån har man där en väl utvecklad infrastruktur för besöksnäringen som är knuten till fritidsfisket. Rönne å ligger mycket bättre till, närmare Storköpenhamn och kontinenten, säger Tord Andersson till Skånskan.

Sportfiskare kommer till Blekinge från bland annat Tyskland, Holland och Danmark.
I Mörrum omsätter besöksnäringen knuten till fritidsfiske 60 miljoner kronor årligen.
Om alla pusselbitar faller på plats hoppas Tord Andersson att man år 2023 kommit en bra bit på vägen till laxfiske i Rönne å.
En viktig sådan pusselbit är ett Life-bidrag på 28 miljoner kronor som har sökts från EU för att finansiera utrivningen av kraftverken. Besked kommer i början av sommaren.

Sedan måste man komma överens även med kraftverkens ägare Skånska Energi.
– Om allt går vägen kan det bli ett helt fantastiskt projekt. Det är Nordeuropas största vattenvårdsprojekt och har en väldigt stor potential. Det är gynnsamt för landsbygdsutveckling, arbetstillfällen, inflyttning och besöksnäring för alla kommuner längs ån, säger Tord Andersson.

Kommunalråden Johan Andersson (S) och Henrik Wöhlecke (M) i Eslöv tog till sig Tord Anderssons framtidsvisioner och tänker sig att resultatet på sikt kan ge utrymme för en bred turismnäring längs Rönne å.
– Fiskenäringen är ganska stor på vissa håll. Rönne å har potential att bli en väldigt stor fiskeå, säger Henrik Wöhlecke.
Rönne å rinner från Ringsjöarna och mynnar ut i Skälderviken vid Ängelholm. I Klippan, ganska mittpå sträckan, finns de tre vattenkraftverken som heter Stackarp, Forsmöllan och Klippan.
Atlantlax, havsöring och ål vandrar uppåt i Rönneå men kommer inte längre än till Stackarp.
– Vi vill öppna upp andra halvan av Rönne å. Trots att halva ån är stängd räknas den idag ändå som Skånes största laxförande vattendrag och är ett av Sveriges bästa ålvatten, säger Tord Andersson och konstaterar att naturintressena i Rönne å är tunga både nationellt och på EU-nivå.

Kommunerna som har strandremsor längs Rönne är Ängelholm, Åstorp, Höör, Hörby och Eslöv.
Skånska Energi har tidigare fått ett föreläggande att göra något åt att fiskarna dör i vattenkraftverken. Som att sätta upp galler och skapa vandringsvägar förbi vattenkraftverken så att fisken inte dör.
Men vattenkraftverken är inte speciellt stora – de producerar tillsammans bara el som motsvarar ett ganska stort vindkraftverk.
Det är enklare att lösa ut dem och ta bort dem, tycker kommunerna och hoppas kunna komma överens med Skånska Energi om saken.
Ett laxyngel som kläcks i Rönne å eller något av dess biflöden tillbringar tre, fyra år där. Sedan anpassas den till havsvatten och simmar ut i Kattegatt.
Laxen fortsätter till vattnen mellan Shetlandsöarna och Grönland. Där växer den till sig i ett antal år – för att sedan återvända till Rönne å för att leka. Laxar och andra vandringsfiskar är trogna sin ursprungsplats.

Laxen har även en stark drift att ”stiga” upp i vattendragen.
Enligt Tord Andersson har man sett att så sker efter andra utrivningar av vattenkraftverk som gjorts i Norge och Skottland och utgår från att den i Rönneå kommer att fortsätta mot Ringsjöarna om hindren tas bort.
Även ålen kommer att öka i antal men det är stora restriktioner på ålfiske. Arten har minskat väldigt mycket i antal och är skyddad från fiskare.

Tord Andersson ser satsningen som extra djurvänlig.
Inte nog med att så många fiskar slipper dö i vattenkraftverken i framtiden – dagens sportfiskare släpper oftast tillbaka vad de fångar.
– I dagens laxfiske är det vad man kallar catch and release som gäller. Man tar upp fisken, fotograferar sig tillsammans med den och släpper sedan tillbaka den. Om du kommer från Holland eller Danmark och fiskar några dagar är du inte intresserad av att ta med dig stora laxar hem i bilen som hinner bli dåliga. Det är sporten som gäller, säger Tord Andersson.
Även uttrar och vissa musselarter kan gynnas med rivna vattenkraftverk. Ekologin i ån rubbas av turbinerna.

höör Skolorna i Höör är inte villiga att testa betyg redan i årskurs 4. Något som barn- och utbildningsnämndens ordförande Susanne Andersson (M) accepterar men beklagar.
– Jag hade tyckt att det hade varit intressant att välja ut en skola och testa, säger hon.

Elever i grundskolan får betyg första gången i slutet av höstterminen i årskurs 6. Sedan får eleven ett nytt betyg i slutet av varje termin fram till våren i årskurs 9 när slutbetyget sätts. Det är med slutbetyget elever söker vidare till gymnasieskolan.
Från framför allt borgerligheten ser man positivt på testa betyg i tidigare åldrar.

En utvärdering som Skolverket gjort nationellt av nuvarande betygssystem visar att drygt hälften av lärarna upplever att elevernas motivation är högre och bland eleverna uppger 80 procent att de arbetar hårdare när de vet att de får betyg.
Samma utvärdering visade också att många lärare anser att betygen gjort det lättare att upptäcka elever som är i behov av särskilt stöd.
Skolverket har därför dragit igång en försöksverksamhet med betyg från årskurs 4 och uppåt. Anledningen är att kunskapsresultaten i Sverige sjunker och att eleverna därför tidigare ska få den ledning och stimulans som de behöver för att kunna utvecklas.

Skolorna i Höör har valt att tacka nej till förfrågan om att delta.
Anledningen är att det saknas ett tillräckligt intresse bland rektorer och lärare. Nämnda grupper menar bland annat att tioåriga elever har begränsad förståelse för betygskriterierna. En ökad arbetsbelastning för lärarna anges också liksom att det redan i dag finns system för att upptäcka elever med problem.
– Det här handlar om en försöksverksamhet om att sätta in betyg istället för omdömen redan i årskurs fyra. I det här fallet ska skolan vilja göra arbetet som krävs med tidigare betyg. Det är inte politikerna som bestämmer, säger Susanne Andersson.

Beskedet från skolorna i Höör var att omdömena som finns i årskurs 4 och 5 anses tillräckligt djuplodande.
Susanne Andersson hade ändå inte varit främmande för att Höör skulle vara med i försöksverksamheten.
– Rent personligen hade jag tyckt det varit intressant att välja ut en skola och testa eftersom det här är ett försök som ska pågå i flera år. Men det hade som sagt krävts ett annat intresse från personalen, säger hon.

MALMÖ Sex månaders fängelse blev domen för den man i 40-årsåldern som vid flera tillfällen år 2017 på bussresor till Tyskland har fört in stora mängder alkohol för kommersiellt bruk.

Malmö tingsrätt menar i sin dom att det handlar om så stora mängder alkohol att det inte kan handla om att dryckerna enbart skulle användas för eget bruk.
Polisutredningen visar att 40-åringen vid sju tillfällen i januari och februari olovligen har infört 206 liter sprit, 330 liter vin drygt 2 336 liter öl och drygt 182 liter cider/longdrinks till Sverige.
– Om man räknar om nämnda mängder alkohol till starksprit blir mängden drygt 600 liter. Mängden alkohol är enligt lagen en viktig omständighet för att avgöra om alkoholen är avsedd för privat bruk eller inte, skriver rådmannen Lars Olsson.

Det var 21 februari 2017 som 40-åringen avslöjades vid Lernacken efter att ha varit med på en av bussresorna till Tyskland.
Vid en kontroll visade det sig att mannen hade med sig 22 liter sprit, 65 liter vin, 237 liter starköl och 63,36 liter så kallade longdrinks.
Under utredningen visade det sig att 40-åringen hade gjort ytterligare sju bussresor för att handla alkohol i Tyskland.
Kontroller av bussbolagets förteckningar av medhavda alkoholvaror visar också att mannen hade tagit med sig den mängda alkohol som redovisas i åtalet och domen. Däremot underkänner tingsrätten åtalet för en resa i början av januari 2017.

Själv uppger mannen att han flera gånger har varit i Tyskland för att handla alkohol för att kunna ha fest med sina tidigare arbetskamrater och för sitt eget behov.
– Ibland kan det gå åt hundra liter alkohol när det är fest med polarna. Om det är fest så bjuder man. Ibland räcker alkoholen i tre dagar och ibland i fem dagar, sa 40-åringen vid rättegången.
Mannen uppgav också att han inte har sålt en enda flaska utan han har förbrukat det mesta av alkoholen under den månad som åtalet avser, till fester eller familjehögtider.
Samtidigt har han arbetat i Sverige i lite mer än ett år men fick sin sista lön i januari 2017, då bussresorna inleddes.
Tingsrätten menar därför att det är orimligt att 40-åringen ska ha satsat så mycket av sitt kapital på att åka på bussresor till Tyskland för att köpa den mängden alkohol till ett värde av cirka 5 000 euro.
Eftersom 40-åringen har fört in så mycket alkohol utan att anmäla det till tullen döms han för grov smuggling till sex månaders fängelse.

OS Damernas storslalom som skulle gått i natt har skjutits upp, liksom herrarnas störtlopp. Återigen är det de starka vindarna som sätter käppar i hjulen.

”På grund av kraftiga vindar och väderprognosen är dagens storslalom uppskjuten” rapporterar det internationella skidförbundet Fis.

Tävlingarna kommer att köras natten mot torsdagen i stället.

löberöd När byggplanerna för nio moderna parhus presenterades förra året jublade Löberöd. Innan bygglovet ens var godkänt hade 15 av de 18 marklägenheterna sålts.
Sedan dess har projektet stött på patrull. Länsstyrelsen har rivit upp kommunens bygglovsbeslut och menar att man inte följer sin egen detaljplan.

Intresset för treor och tvåor i markplan var stort i Löberöd.
På bara åtta veckor var samtliga av de 18 bostadsrätterna bokade och byggbolaget GBJ Construction vågade gå vidare i sin satsning.
När man lämnade in ansökan om bygglov under sensommaren 2017 hade tre köpare hoppat av, men bolaget och mäklaren kallar det ändå för en succé.

Den 20 september godkände Eslövs kommuns miljö- och samhällsbyggnadsnämnd bygglovet och byggbolaget meddelade sina köpare att inflyttning skulle ske under hösten 2018.
Sedan kom en första överklagan.
En granne ville varken ha fler hushåll eller mer trafik nära sin bostad och krävde dessutom ett parkeringsförbud i området.
Länsstyrelsen svarade att man inte kunde ta ställning till överklagan genom de synpunkter hon hade och avslog det. Samtidigt hade myndigheten dock hittat ett annat problem med det beviljade bygglovet – nämligen att det inte följde kommunens egen detaljplan.

Detaljplanen från 1981 säger att området är avsett för bostäder, helst radhus eller kedjehus men där det är lämpligt även hus som är sammanbyggda två och två. Området får dock bara delas i 15 tomter.
Planen har också kompletterats med en illustration över hur området kan bebyggas – och det är denna som ställer till det.
Länsstyrelsen menar, och hänvisar till en rad domar i andra liknande ärenden, att en sådan illustration är bindande. Huskropparnas placering ska ”i huvudsak” följa illustrationen från 1981.
Och det gör de inte.

Bygglovet revs därför upp och ärendet skickades tillbaka till Eslövs kommun där ett nytt beslut togs i december.
Detta nya godkännande av en i viss mån ändrad bygglovsansökan, hade även långa motiveringar till de avsteg från planen som planeras.
Bland annat hänvisar kommunen till Statens planverks skrivningar om ”elastiska planer” och större flexibilitet i gamla planer samt regeringens önskan om större utrymme för avvikelser i planer där genomförandetiden har gått ut. Dessutom att den stora efterfrågan på bostäder i Löberöd bör motivera avvikelsen att medge 18 bostäder istället för 15.

Bygglovet överklagades igen, av samma person som första gången.
I väntan på ytterligare en utredning av länsstyrelsen ligger byggplanerna nere i Löberöd.
– Nu har vi bara att avvakta länsstyrelsens beslut. Jag har fått signaler om att de påskyndar ärendet så vi hoppas på besked inom någon månad, säger Eslövs kart- och bygglovschef Christian Nielsen.

Hur blev det så här?
– I detaljplanen på 1981 valde man att göra illustrationen till en bestämmelse, vilket är ett väldigt ovanligt förfarande. Det känns lite stelbent och hur de tänkte då har jag ingen aning om – men det ställer till bekymmer för oss i dag, 2018.

Länsstyrelsen menar att kommunen inte följer sin egen detaljplan, mäklaren tycker att det är klantigt skött av er och köpare är oroliga och skyller också på er. Vad säger du till dem?
– Klantighet, vet jag inte. De som köper marken och vill bygga där borde också ha granskat detaljplanen, kan jag tycka. Men jag håller med om att planskissen borde ha uppmärksammats från vår sida i tid.

Vad ser du för lösningar?
– Vi får avvakta beslutet från länsstyrelsen och hur det blir kan jag inte uttala mig om än.

Tror du att en sådan här miss kan avskräcka andra som kan tänkas vilja bygga i Eslövs kommun framöver?
– Nej, det tror jag inte, eftersom vi tar till oss av misstaget och lär oss av det. Jag tycker inte det finns fog för att peka finger åt kommunen men det är så klart enkelt att leta efter en syndabock, säger Christian Nielsen.

Löberöd – Det här är jättetråkigt för kunderna, bygden, kommunen, lokala entreprenörer och för oss. Det finns ingen vinnare här, säger Per Sandberg på GBJ Construction AB som dock meddelar att bolaget inte har några tankar på att dra sig ur byggprojektet.

När möjligheten att bygga i Löberöd presenterade sig för GBJ Construction trodde man aldrig att det skulle bli någon större succé.
– Men vi tyckte att det var värt att testa i alla fall och det var ju tur, säger Per Sandberg, projektutvecklare på GBJ Construction.

Att det blir stopp i projektet precis när det ska dra igång är väldigt olyckligt.
– Det finns ingen vinnare här. Inte ens den som överklagade har ju fått rätt, säger Sandberg som genom otaliga samtal med Eslövs kommun har försökt fundera över olika scenarion – där det bästa tänkbara är att länsstyrelsen avslår överklagan och godtar kommunens nya bygglovsbeslut och där det värsta handlar om vidare överklaganden i flera instanser alternativt ett långdraget arbete med en ny detaljplan.

Får det här er att vackla i er tro på byggprojektet i Löberöd?
– Absolut inte. Vi har inga tankar på att dra oss ur. Så länge det finns intresse för att bo i våra hus så bygger vi.
Ulf Andersson driver Anderssons mäklar- och redovisningsfirma och är den som förra våren fick uppdraget att sälja lägenheterna i GBJ Construction AB:s nio parhus.
Och han såg fram emot det.
– Det har inte byggts någonting i Löberöd sedan 1990 så det är klart att det var roligt. Dessutom var det ett otroligt sug. Under en period under sommaren var allt slutsålt, säger han.

Några av de som tecknat sig hittade andra boendemöjligheter och hoppade av – men i dagsläget är 15 av de 18 lägenheterna sålda.
Att projektet nu har fått ”käppar stuckna i hjulen”, som han formulerar det, är en besvikelse. Andersson lägger den största skulden på Eslövs kommun som han anser orsakat situationen genom att lämna en öppning till en överklagan.
– Man har inte koll på sin egen detaljplan. Man får inte vara så klantig när det är så mycket som står på spel, säger han och påminner om det svaga intresset för att bygga i Löberöd men det stora intresset för att bo där.

I morgon, onsdag 14 februari, träffar Per Sandberg och Ulf Andersson sina köpare.
– Vi har dragit på det lite eftersom vi egentligen inte har några svar att ge, säger Per Sandberg.
Han väntar sig frågor om byggstart och datum för inflyttning.
– Det är uppenbart att vi inte kan hålla tiden i projektet så som vi har presenterat det från början. Men några nya datum vågar jag inte ge förrän vi vet vad länsstyrelsens beslut blir.

Mäklare Ulf Andersson har redan innan mötet pratat med merparten av köparna.
– De tycker att det här är väldigt tråkigt så klart. Och de hoppas att allt ska lösa sig och att projektet ska vara tillbaka på spåret så fort som möjligt. Och det gör så klart jag också, även om jag just nu mest är besviken för både kunderna, bygden och byggherrens skull.

Eslöv I kväll startar berättarkaféet i Eslövs folkhögskola för säsongen. För att hedra nyligen bortgångna Vera Nilsson, som varit en drivande kraft bakom kaféet, byter man namn till Veras berättarkafé.

Eslövs Kultur- och Byggnadsminnesförening har arrangerat berättarkaféer sedan 1993, sedan många år i samarbete med Eslövs Folkhögskola.
I år har man således 25-årsjubileum.
– Det ska vi givetvis uppmärksamma i höst någon gång. Men vi vet ännu inte riktigt hur, säger Henry Nilsson i föreningen Skånska berättare.

Sedan länge har man haft två berättarkaféer på våren och två på hösten. I vår hålls de två tillställningarna tätt – den första i kväll klockan 19 och den andra redan om en månad, tisdag den 13 mars, även då klockan 19.
– Intresset för berättande har spridits de senare åren och kommer det 40 besökare i kväll är vi nöjda. Kommer det 50 blir vi glada, säger Henry Nilsson och tillägger att det som vanligt är fri entré och att elever från folkhögskolans musikallinje bjuder på fika.
– Kanske någon av dem hakar på med en berättelse.
Annars är det ett antal stadiga berättare från föreningen Skånska berättare som återkommer – så även i kväll.
Christina Strömwall, ordförande i Skånska berättare, Marie Westergren, lärare på folkhögskolan samt Eslövsborna Ingmar Lundström och Lotta Johansson ska dra sina historier.

Dessutom är vem som helst välkommen att bidra med en historia.
– Det är en väldig varietion på berättelserna. Vissa hittar på, andra använder idéer från sagor och myter och ibland kan det bli improviserat, säger Henry Nilsson, som själv ska framföra någon av hans bortgångna hustru Veras nedtecknade berättelser.
– Hon var en drivande kraft bakom berättarkaféet och hennes underfundiga historier kommer från en uppväxt i ett hem i Västergötland med mycket berättande från äldre generationer, säger Henry Nilsson.

ARKITEKT. När Bertil Mernsten rattar någon av sina tre Jaguarer skulle han kunna lägga upp en bana mellan frukterna av sitt eget arbete – han är arkitekt och resultatet av hans halvsekel av dagsverken kan ses lite varstans.

Nu ska Bertil Mernsten fylla 75 år, men han formger fortfarande byggnader. Just nu håller man på att avsluta två projekt i Falkenberg med totalt cirka 240 lägenheter.
– Jag har ritat flera villor i Barsebäckshamn – nu har bygglov beviljats för två till.
– Man får vara lite allätare; i går var jag uppe i Landskrona och tittade på en tillbyggnad till en industri.
– Det är aldrig två projekt som är likadana, och även ett litet enkelt projekt kräver sin omsorg och sin tanke.

Som liten upplevde han en hel del hem från insidan. Familjen flyttade flera gånger, bostadsorten bestämdes av hans fars arbeten på olika sockerbruk.
Han föddes i Solna. Flyttarna gick via sockerbruk i Säbyholm utanför Landskrona, Köpingebro utanför Ystad och Roma kloster på Gotland – där började han skolan – innan hans far blev disponent i Hököpinge.
Bertil Mernsten berättar att han redan som litet barn visste att han skulle bli arkitekt. Hans generation kunde inte få den utbildningen i Lund; Stockholm och Göteborg var de enda alternativen.

Det blev Chalmers i Göteborg, en stad där båda hans föräldrar för övrigt hade släkt.
– Vi var ganska många skåningar där, i min kurs var vi nästan tjugo, av femtio.
På helgerna samåkte de i gamla bilar mellan skolan och hemmet.
1966 tog han examen.

– Jag blev tillfrågad av Skånska Cementgjuteriet om jag ville vara med och bygga upp en verksamhet med arkitektkontor här nere.
Det ville han och med tiden kom han att avancera till chef för alltihop.
Han stannade i 18 år och hann under den tiden vara med om att skapa en mängd byggnader, både i Sverige och utomlands.
Till exempel det bostadsområde på Löddesnäs i Bjärred där han fortfarande bor. Han uppskattar att han haft en hand med i tillkomsten av ungefär 150 av villorna i området.
– Vi flyttade hit 1975. Innan dess hade vi bott i ett par lägenheter i Malmö.

Blivande hustrun Eva-Mia träffade han när han hälsade på kompisar med stuga i Höllviken; där hade hennes familj också sommarbostad och den har de fortfarande tillgång till.
När de gifte sig bestämde de sig för att hitta på ett alldeles eget namn, inte bara för att det var symboliskt, utan också praktiskt:
– Jag är född Månsson, och det var det många arkitekter som hette.
När man avancerar till chef riskerar man att komma allt mer bort från det som egentligen lockat en till yrket ifråga, och det var precis vad Bertil Mernsten blev varse – han hade mindre och mindre att göra med det kreativa arbetet att rita hus.

Så 1985 hoppade han av och blev en av tre delägare i arkitektfirman Arcon i Lund.
– Det var en mycket intensiv period med byggande i slutet av 1980-talet. Men redan -91, -92 sjönk ju hela marknaden ihop. Vi var runt femton personer och fick säga upp efter hand, på grund av arbetsbrist.
– 1993 var det dags att skilja på oss.
Han behövde hitta ett sätt att rida ut de svåra tiderna. Bertil Mernsten startade eget, med kontor och ateljé hemma i gästrummet.
– Noll kronor i hyra och ingen personal. De personliga kontakterna hade jag ju med mig, och många av dem var rätt så trogna, jag fick lite småjobb under den tuffa tiden.

– Efter några år började det komma igång igen och då ville jag inte sitta i gästrummet längre.
Då fick han tanken att bygga in entrégården, och där har han sedan ett tjugotal år sin ateljé.
Han berättar att han koncentrerar sig på de kreativa delarna av husskapandet; det mera tekniska detaljarbetet köper han in.

I kontoret ser man också skulpturer av strandfynd, exempel på Bertil Mernstens verksamhet som konstnär.
Speciellt Malmöborna har kunnat se exempel på det, i jätteformat. På en innergård på Holmgatan/Jörgen Ankersgatan satte han i början på 80-talet liv på en flera våningar hög yttervägg.
– Jag har ritat kvarteret. Det fanns en stor brandgavel in mot gården, och det såg väldigt trist ut.
– Chefen för byggbolaget var väldigt intresserad av konst och kultur och bad mig göra ett förslag till en gavelmålning.

– Jag tänkte att det vore kul med någon slags illusion, något lekfullt, som kunde roa barnen – där fanns en lekplats på gården.
Det blev ett arkitektoniskt motiv, illusionen av en välvd trappa med allehanda figurer på väg upp eller ner. En av Malmös absolut första fasadmålningar, om man räknar bort reklamvarianter.
– Jag ställde ut med Skånes Konstförening i min ungdom. Sedan har konst och måleri fått stå lite tillbaka, men jag har alltid målat och tecknat parallellt med jobbet.

Annat som fått stå tillbaka medan barnen bodde hemma var intresset för bilar, närmare bestämt det brittiska märket Jaguar. Nu har han en vardagsbil och två av lite äldre modell, som bara luftas något hundratal mil vardera varje år.
Men vare sig han kör bil eller är ute på promenad, så är han alltid arkitekt:
– Alla resor är studieresor. Jag ser saker med arkitektens ögon, hela tiden.

Hans öron har också ett specialområde:
– Jag är lite flygplansnörd – jag kan höra på motorljudet vilket plan det är.

ARKITEKT. När Bertil Mernsten rattar någon av sina tre Jaguarer skulle han kunna lägga upp en bana mellan frukterna av sitt eget arbete – han är arkitekt och resultatet av hans halvsekel av dagsverken kan ses lite varstans.

Nu ska Bertil Mernsten fylla 75 år, men han formger fortfarande byggnader. Just nu håller man på att avsluta två projekt i Falkenberg med totalt cirka 240 lägenheter.
– Jag har ritat flera villor i Barsebäckshamn – nu har bygglov beviljats för två till.
– Man får vara lite allätare; i går var jag uppe i Landskrona och tittade på en tillbyggnad till en industri.
– Det är aldrig två projekt som är likadana, och även ett litet enkelt projekt kräver sin omsorg och sin tanke.

Som liten upplevde han en hel del hem från insidan. Familjen flyttade flera gånger, bostadsorten bestämdes av hans fars arbeten på olika sockerbruk.
Han föddes i Solna. Flyttarna gick via sockerbruk i Säbyholm utanför Landskrona, Köpingebro utanför Ystad och Roma kloster på Gotland – där började han skolan – innan hans far blev disponent i Hököpinge.
Bertil Mernsten berättar att han redan som litet barn visste att han skulle bli arkitekt. Hans generation kunde inte få den utbildningen i Lund; Stockholm och Göteborg var de enda alternativen.

Det blev Chalmers i Göteborg, en stad där båda hans föräldrar för övrigt hade släkt.
– Vi var ganska många skåningar där, i min kurs var vi nästan tjugo, av femtio.
På helgerna samåkte de i gamla bilar mellan skolan och hemmet.
1966 tog han examen.

– Jag blev tillfrågad av Skånska Cementgjuteriet om jag ville vara med och bygga upp en verksamhet med arkitektkontor här nere.
Det ville han och med tiden kom han att avancera till chef för alltihop.
Han stannade i 18 år och hann under den tiden vara med om att skapa en mängd byggnader, både i Sverige och utomlands.
Till exempel det bostadsområde på Löddesnäs i Bjärred där han fortfarande bor. Han uppskattar att han haft en hand med i tillkomsten av ungefär 150 av villorna i området.
– Vi flyttade hit 1975. Innan dess hade vi bott i ett par lägenheter i Malmö.

Blivande hustrun Eva-Mia träffade han när han hälsade på kompisar med stuga i Höllviken; där hade hennes familj också sommarbostad och den har de fortfarande tillgång till.
När de gifte sig bestämde de sig för att hitta på ett alldeles eget namn, inte bara för att det var symboliskt, utan också praktiskt:
– Jag är född Månsson, och det var det många arkitekter som hette.
När man avancerar till chef riskerar man att komma allt mer bort från det som egentligen lockat en till yrket ifråga, och det var precis vad Bertil Mernsten blev varse – han hade mindre och mindre att göra med det kreativa arbetet att rita hus.

Så 1985 hoppade han av och blev en av tre delägare i arkitektfirman Arcon i Lund.
– Det var en mycket intensiv period med byggande i slutet av 1980-talet. Men redan -91, -92 sjönk ju hela marknaden ihop. Vi var runt femton personer och fick säga upp efter hand, på grund av arbetsbrist.
– 1993 var det dags att skilja på oss.
Han behövde hitta ett sätt att rida ut de svåra tiderna. Bertil Mernsten startade eget, med kontor och ateljé hemma i gästrummet.
– Noll kronor i hyra och ingen personal. De personliga kontakterna hade jag ju med mig, och många av dem var rätt så trogna, jag fick lite småjobb under den tuffa tiden.

– Efter några år började det komma igång igen och då ville jag inte sitta i gästrummet längre.
Då fick han tanken att bygga in entrégården, och där har han sedan ett tjugotal år sin ateljé.
Han berättar att han koncentrerar sig på de kreativa delarna av husskapandet; det mera tekniska detaljarbetet köper han in.

I kontoret ser man också skulpturer av strandfynd, exempel på Bertil Mernstens verksamhet som konstnär.
Speciellt Malmöborna har kunnat se exempel på det, i jätteformat. På en innergård på Holmgatan/Jörgen Ankersgatan satte han i början på 80-talet liv på en flera våningar hög yttervägg.
– Jag har ritat kvarteret. Det fanns en stor brandgavel in mot gården, och det såg väldigt trist ut.
– Chefen för byggbolaget var väldigt intresserad av konst och kultur och bad mig göra ett förslag till en gavelmålning.

– Jag tänkte att det vore kul med någon slags illusion, något lekfullt, som kunde roa barnen – där fanns en lekplats på gården.
Det blev ett arkitektoniskt motiv, illusionen av en välvd trappa med allehanda figurer på väg upp eller ner. En av Malmös absolut första fasadmålningar, om man räknar bort reklamvarianter.
– Jag ställde ut med Skånes Konstförening i min ungdom. Sedan har konst och måleri fått stå lite tillbaka, men jag har alltid målat och tecknat parallellt med jobbet.

Annat som fått stå tillbaka medan barnen bodde hemma var intresset för bilar, närmare bestämt det brittiska märket Jaguar. Nu har han en vardagsbil och två av lite äldre modell, som bara luftas något hundratal mil vardera varje år.
Men vare sig han kör bil eller är ute på promenad, så är han alltid arkitekt:
– Alla resor är studieresor. Jag ser saker med arkitektens ögon, hela tiden.

Hans öron har också ett specialområde:
– Jag är lite flygplansnörd – jag kan höra på motorljudet vilket plan det är.

lund I snart 3,5 år har Hjälp tiggare i Lund bedrivit härbärge för EU-migranter på Smålands nation.
Men på grund av bristande brandskydd för verksamheten verkar det som om Smålands nation måste avsluta kontraktet.
Hjälp tiggare i Lund går nu ut och ber om hjälp att hitta en ny lokal.

– Kontraktet går ut den 30 april. Det finns en risk att vi hamnar i en situation där vi inte har något härbärge, säger Mattias Svahn, ny ordförande för Hjälp tiggare i Lund.
Organisationen ber tidningarna om hjälp att uppmärksamma situationen.

– Vi behöver hjälp med att nå ut med informationen att Skånes enda året runt-öppna härbärge för EU-medborgare i utsatthet måste byta lokal, skriver den tidigare ordföranden Joakim Månsson Bengtsson i ett mejl till Skånska Dagbladet.
Han uppger att det var just efter en artikel i tidningen i slutet av 2014 som Smålands nation blev uppmärksammad på lokalbehovet och sedan kontaktade Hjälp tiggare i Lund.

– Vi skrev avtal bara några dagar efter det, så det var en glädjande historia som vi hoppas kan upprepas, fortsätter Joakim Månsson Bengtsson.
Rebecca Schalén, nationsombud på Smålands, uppger att det är krav från Räddningstjänsten Syd som föranleder att Smålands inte kan fortsätta att vara värd.
– Lokalen är inte så brandskyddssäker som den borde vara. Det skulle kosta för mycket att anpassa den. Pengar saknas till den ombyggnaden, som i så fall Hjälp tiggare i Lund, enligt kontraktet, skulle stå för, säger hon.

Smålands nation har ännu inte helt gett upp hoppet om att härbärget kan få vara kvar. Möjligheten finns att räddningstjänsten ger uppskov.
Överlag har det fungerat väl att upplåta källarutrymmet, som ändå inte användes till något annat, till härbärge, menar Rebecca Schalén.
– Hjälp tiggare i Lund har skött organisationen helt på egen hand och det har fungerat väldigt bra, säger hon.

Ystad Ekologisk energi etablerade sig nyligen i Ystad. Företaget vill öka engagemanget för ekologi och hållbart liv i samband med försäljning av solpaneler.
– Intresset för solceller har ökat lavinartat och nu på våren är det bra tid att komma igång med det, säger Eva Ljungfelt.

Hon och sambon Torbjörn Rönning höll öppet hus på utställningslokalen på Västra Sjöstaden i söndags. De driver företaget tillsammans med två vuxna barn.
Han har jobbat med energilösningar i många år och är elektriker i botten. Hon har undervisat på yrkesprogram sedan 2004 och jobbade på Praktiska gymnasiet i Ystad från 2010, först som lärare, sedan som rektor.

Företaget satsar på tre spår: Att sälja produkter som producerar förnyelsebar energi, att ha yrkesutbildningar och att öka medvetenheten kring hållbarhet genom föreläsningar.
På utställningslokalen kan besökarna se och känna på solpaneler och få skräddarsydda, klimatsmarta helhetslösningar.
– Jag har märkt att vi som bor på solkusten ibland har 25 procent mer effekt här än i inlandet, exempelvis i Eslöv och Vollsjö, säger Torbjörn Rönning.

Solenergin gynnas av statligt bidrag. Efter årsskiftet höjdes bidraget för solceller från 20 till 30 procent för privata hushåll.
– Det innebär att var tredje solpanel är gratis, så vi har aldrig sålt så många anläggningar i januari, det brukar vara en lugn månad, förklarar Eva Ljungfelt.
– Det är också en värdehöjande investering, enligt mäklare, och kostar inte mer än ett nytt kök.
Företaget är redan igång med att utbilda yrkesfolk i så kallade kravutbildningar på en-två dagar enligt Arbetsmiljöverket regler. Det handlar om utbildningar för dem som jobbar med mobila plattformar, exempelvis ställningsbyggnad och fallskydd.

– Tanken är att dessa utbildningar ska ingå i vår utbildning för solcells- montör. Det ska vara en praktisk utbildning på sex veckor i att montera solceller, förklarar Eva Ljungfelt.
Företaget planera föreläsningar om ekologi och ett hållbart liv.
De berätta att de lever som de lär. Utställningslokalen är renoverat på ett miljövänligt sätt, de köper begagnat, källsorterar och kör elbil. Mat och dryck som de serverar är ekologisk och vegetarisk.
– Vi vill hålla föreläsningar om ekologi och hållbarhet och vidga begreppet lite grann till det hållbara livet, det kan vara allt från kost, hälsa till stresshantering, säger Eva Ljungfelt.
– Drömmen är att köra igång med söndagsföreläsning med brunch och att ha en mässa till våren. Det får bli nästa projekt. Vi fortsätter med att hålla öppet hus på söndagar.

En av besökarna, Ystadsbon Bengt-Åke Starvik, är pionjär inom solenergi.
– 1998 ville jag inte betala 25 000 kronor för att få el inkopplat till min kolonistuga på Östra sommarstaden, för jag använder den bara fyra månader om året, så jag köpte solceller för 15 000 kronor, berättar han.
– Solcellerna driver två kylskåp och belysning och luftar stugan. För de tunga grejerna som spis, varmvatten och värme använder jag gasol.

STAFFANSTORP Samtidigt som Hälsomedicinskt Centrum, smygöppnar sin privata vårdcentral i Hälsohuset rullar planerna för en nybyggd vårdcentral i regionens regi i Staffanstorp vidare.

Som SkD tidigare berättat är det detaljplanen för Stanstad, gamla busstationen, som också omfattar en ny lokal för vårdcentralen.
– Den nuvarande vårdcentralen är byggd på 1980-talet och inte planerad efter det sätt man arbetar på i dag, säger kommunstyrelsens ordförande i Staffanstorp, Christian Sonesson (M).

– Det är mycket korridorer och utrymme som inte utnyttjas så effektivt. Därför känner vi att en ny som bättre passar för dagens behov behövs.
Nyligen träffade Christian Sonesson regionpolitikerna för att diskutera planeringen för en ny byggnad åt vårdcentralen i Staffanstorp.
Man är överens om en avsiktsförklaring att en ny vårdcentral, som kommunen uppför, ska stå klar om tre år.
I regionens budget för 2018 finns nämligen inga pengar öronmärkta åt Staffanstorp.
Enligt Christian Sonesson är det inget problem eftersom det aldrig varit tänkt att regionen ska äga lokalen och bygga.
– Regionen ska inte bygga någon ny vårdcentral, det gör vi. Sedan hyr de av oss för den vård de bedriver, precis som det fungerar i dag.
Efter mötet med regionpolitikerna i slutet av januari, där bland andra sjukvårdsnämndens ordförande, Joakim Sandell (S), andre vice ordförande Stefan Lamme (M) och Ingrid Lennerwald (S), ordförande för beredning av framtidens sjukvård i Skåne, deltog enades man om att en ny vårdcentral behövs i Staffanstorp.

Förhoppningen är att den ska kunna stå klar 2021.
I Staffanstorp är detaljplanearbetet för utbyggnaden av Södra Stanstad i full gång.
Det aktuella området är södra delen av Staffanstorps centrum och omfattar bland annat det gamla busstorget, vårdcentralen och den södra delen av Bråhögsbadets uteytor.

Området är cirka 2 hektar stort och marken ägs i huvudsak av kommunen.
2013 köpte Staffanstorps kommun fastigheten som nuvarande vårdcentral ryms i och hälften av parkeringen.
Priset var 22,5 miljoner kronor och det innebar att primärvården i och med detta blev hyresgäster hos Staffanstorps kommunfastigheter.
Detaljplanen innebär en fortsatt utbyggnad av Staffanstorps centrum söderut mot Malmövägen.
Enligt planen ska här kunna uppföras 300 nya bostäder, huvudsakligen i flerfamiljshus med även i så kallade stadsradhus.
Handel med mindre butiker och kafé kan tänkas få utrymme i bottenvåningarna ut mot det nya torg som skapas.
Inom området ska alltså även ny lokalisering av vårdcentralen ske.
Vid samrådsmöte som hållits med kommuninvånare om planen för Södra Stanstad kom farhågor för parkering, trafikökning, för höga hus, insyn i befintliga hus med mera upp.

Några oroade sig för att deras hus blir skuggade av den nya bebyggelsen och var också frågande för om parkeringsplatserna kommer att räcka till?
Några oroade sig också för att området kommer att vara en byggarbetsplats under lång tid.

sjöbo/sydost På alla hjärtans dag på onsdag bjuds assistenter in till Kommunals expeditioner för en livesänd inspirationsföreläsning.

Bakgrunden till arrangemanget är att Kommunal tillägnar särskild uppmärksamhet åt olika yrkesgrupper under året.
– Vi har olika branschmånader och februari är för assistenter. De är väldigt svåra att få tag i och prata med eftersom de jobbar i enskilda hem, säger Anette Gunnarsson, ordförande för Kommunal i Sjöbo.
– Och vi vill uppmärksamma dem och jobbet de gör.

På expeditionen i Sjöbo finns det plats för 15-20 personer som på Alla hjärtans dag nu på onsdag får chansen att delta i en livesänd föreläsning med neuropsykologen Jan Blomström.
– Han kommer dela med sig av tips och råd från sin bok Älskade assistent, som är en inspirationsbok om coachande personlig assistens inom LSS, säger Anette Gunnarsson.

Även på övriga av Kommunals expeditioner i sydost: Simrishamn, Tomelilla, Ystad och Skurup, blir det träff och livesänd föreläsning. Den som inte kan ta sig till en expedition kan med Kommunals hjälp se livesändningen på annat håll. Sammanlagt är det 135 platser runt om landet där möjligheten ges.

LUND
Samtidigt med nyheten om Brunnshögsskraporna meddelar ledningen för näraliggande Science Village Scandinavia, som planeras mellan de två stora forskningsanläggningarna Max IV och ESS, att ett avtal har tecknats med Skanska.

Det handlar om försäljning av byggrätter för projektet The Loop.
Skanska köper ett 4 200 kvadratmeter stort område, med byggrätt på 13 000 kvadrat, på bästa läge i Science Village.

Marken ligger vid det som ska bli Rydbergs torg och spårvägens hållplats.
Även här är ambitionen att skapa en mötesplats som ska sjuda av liv även utanför normal arbetstid.
The Loop utvecklas parallellt med projektet Space, som drivs av Wihlborgs. Den byggrätten såldes redan 2016.
– Vi har haft en utdragen detaljplaneprocess orsakad av att myndighetsprövningen av ESS ännu inte är klar, säger Ulrika Lindmark, vd för Science Village Scandinavia.
Ledningen tror nu att detaljplanerna kan vinna kraft under andra halvåret 2018 och att både Space och The Loop sedan kan börja byggas omgående.

örtofta Nordic Sugar fortsätter att bygga ut sockerbruket i Örtofta.
Jämte sockersilo och sirapscisterner ska nu ett nytt ”sockerhus” beredas plats på fabriksområdet.

Häromveckan kom beskedet att Nordic Sugar lägger ner sin verksamhet i Arlöv för att istället koncentrera all sockerproduktion till Örtofta.
Detta innebär en framtida satsning på sockerbruket i Örtofta med 1 miljard kronor.

Arbetet med att bygga ut sockerbruket här har dock pågått en tid, redan innan beslutet att stänga Arlöv.
Till exempel invigdes en jättelik sockersilo i november förra året. Silon har kapacitet att lagra 80 000 ton socker, den är 70 meter hög och 50 meter i diameter och kostade 190 miljoner kronor att bygga. Bara någon vecka efter den invigningen beviljade Eslövs kommun bygglov för två stycken 17 meter höga sirapscisterner.

I samband med detta beviljades dessutom rivningslov för ett gammal ”sockerhus”. På dess plats vill sockerbruket nu bygga en ny byggnad i fyra våningar och med en nockhöjd på nästan 24 meter.
Miljö- och samhällsbyggnadsnämnden godkände också detta bygglov under sitt senaste möte.

ÄGARSKIFTE. – Det är rätt speciellt att sälja sitt livsverk, säger Erika Nilsson.
Men hon känner sig tvungen att sälja sin blomsteraffär, för hälsans skull. Och nu ska hon på turné – till andra blomsterhandlare.

Erika Nilsson har drivit sin butik Svalörten i Svalöv i 23 år. Ändå är hon faktiskt inte äldre än 43.
– Det började med att jag ville tjäna lite pengar när jag gick i skolan.
Hon gick samhälle på gymnasiet och visste inte riktigt vad hon ville bli.
– Jag gick till Sannes blomsteraffär, som fanns här då, och frågade om jag kunde jobba extra.
Det gick för sig.

Några år senare behövde hon tjäna ännu mer pengar, för nu höll hon och fästmannen – ”jag var 15 när vi träffades” – på att sätta bo, och det var husköp på gång.
– Jag kunde inte få mer än halvtid i butiken där jag jobbade.
Behändigt nog blev just då Svalövs andra blomsterbutik – numera finns det bara en – till salu och så var Erika Nilsson plötsligt egenföretagare, vid 21 års ålder.
Någon skola hade hon inte, utan har lärt sig genom praktik och kurser på olika håll – liksom att hon håller koll på en mängd tidningar för att se vad som är på gång.

– I början var det bara jag och min mamma, som hjälpte mig efter sitt jobb.
Sedermera har hon haft folk anställda.
Men för något år sedan fick hon diagnosen fibromyalgi.
– Jag har värk i kroppen hela tiden, och jag klarar inte arbetsbelastningen tills jag blir 65, 67.
– Jag orkar bara jobba, ingenting efter job´bet.

Så hon lät via olika kanaler kungöra att rörelsen var till salu.
– Det var min tvillingsyster som fick se det på Blocket, berättar Heidi Davidsen, som nu tagit över:
– Det tog två månader för mig att tänka till, och när den fortfarande var till salu så köpte jag.

– Jag såg potentialen – min dröm var att ha blomsterbutik och kafé – det öppnar till påsk.
Heidi Davidsen är därtill utlärd barista.
Erika Nilsson tillbringar fortfarande en hel del tid i butiken. Bland annat för att städa undan spåren efter sig själv:
– Här har ju varit öppet hela tiden, och då är det inte så lätt att röja och städa.
– Jag tänkte att jag skulle fasa ut mig – det är nog bra för kunderna också.

Det är tur, säger hon, att det bara är tre år sedan som butiken flyttade till sin nuvarande adress – det gav tillfälle att slänga en hel del.
Erika Nilsson har sett trender komma och gå:
– Vissa krukväxter behöver man inte ta hem längre, säger hon.
Det är sådana hon förknippar med en äldre generation, som hade sina preferenser.
– Men vissa blir ju moderna igen. Nu kommer de blommor som jag tyckte om när jag var liten tillbaka igen; elefantöra, monstera, toffelblomma – det var min favorit.
– Och pelargoner har blivit inne igen. Och att ta sticklingar

Det finns ju ett talesätt som säger att smens häst och skomakarns ungar har sämst på fötterna. Betyder det att det är knalt med växtligheten hemma hos blomsterhandlare Nilsson?
Inte alls, om man får tro henne själv:
– Jag har mycket gröna växter. Och jag tycker om att ha färska snittblommor hemma. Inga mängder, men jag tycker att det behövs för att man ska må bra.
Det finns ett annat talesätt som är mera applicerbart på Erika Nilsson, det där om att inte ge bullar till bagarns barn, för det är vardag för dem.

– Det är inte ofta jag får blommor i present. Fast av mamma har jag alltid fått det – hon vet att jag älskar blommor.
Det brukar bli vin eller choklad – fast det tycker hon ju å andra sidan också om.
Själv drar hon sig inte för att ge blommor till en blomsterhandlare – i butikens kylskåp står en stor bukett tulpaner hon gett till sin efterträdare.
– Det är rätt så speciellt att sälja sitt livsverk. Det har varit en trygghet för mig att gå hit varje dag.
– Men det är också en lättnad.

Nu ska hon hitta något annat att jobba med. Inte tvunget på hemorten, men det måste handla om att möta människor.
– Jag är inte orolig, säger hon. övertygad om att det ordnar sig med jobb.
– Först ska jag landa i det här. Jag har inte varit ledig på så länge – jag vet inte riktigt vad det är.
För som egen företagare blir det lätt så att även om man kroppsligen inte är på arbetsplatsen, så är tankarna där ändå.
Nu ser hon i alla fall chansen att ta hand om och röja i hus och trädgård, sådant hon inte orkat med på senare tid.

Och så ska hon och gamla anställda ge sig ut på turné.
– Jag tänkte att jag ska göra en runda till gamla kollegor och se hur det ser ut hos dem. Vi träffas ju på mässor och kurser, men vi har aldrig varit i varit i varandras butiker.
– Vi ska ända bort till Karlskrona – det ska bli ett sant nöje!

JÄGERSRO Skånska travsällskapets fastighets AB begär nu ett planbesked av stadsbyggnadskontoret i Malmö. Det innebär att processen som syftar till att bygga en ny anläggning till nuvarande Jägersro har startat.

– Vi har begärt att få planbesked senast den 20 maj, berättar Kent Öhlander som är vd för Jägersrotravet. Reglerna säger att det får ta högst fyra månader men vi hoppas på en så snabb handläggning som möjligt så att planarbetet kan påbörjas i höst.
– Vi har haft positiva kontakter med kommunen tidigare. Nu måste den formella processen igång.

Jägersro vill bygga både ny travbana, galoppbana, stallar, publikbyggnad med mera. Arbetsnamnet för den nya anläggningen är Jägersro/Malmö hästcenter. Den nya anläggningen ska placeras på ett område vid nuvarande Jägersro, Husiefältet som idag används för träning.
Travsällskapet har sålt marken där nuvarande anläggning och parkering finns till MKB för 775 miljoner kronor.
Ett planbesked innebär att Jägersro får veta förutsättningarna för en detaljplan som blir nästa steg i processen. Nuvarande Jägersro ska användas tills dess att den nya anläggningen står klar. Därefter kan MKB börja bebygga området.

Ett nytt Jägersro anpassas till hur publiktillströmningen ser ut idag. I sitt brev till stadsbyggnadskontoret konstaterar Kent Öhlander att den digitala utvecklingen gör att banorna inte behöver lika stora publika anläggningar som tidigare. Loppen kan enkelt följas i datorn eller till och med i mobilen.
Banorna tappar publik på vardagstravet medan publiken är betydligt större och ökar ibland i samband med de stora tävlingsdagarna.
”För att befästa Jägersros och Malmös redan höga anseende när det gäller hästupplevelser så ser vi en fantastisk möjlighet i Jägersro/Malmö hästcenter. Med hästen i centrum tror vi att vi kommer erbjuda en ännu bättre upplevelse för många i och utanför Malmö”, konstaterar Kent Öhlander avslutningsvis i sitt brev till stadsbyggnadskontoret.

HÖRBY
Åsa Ratcovich blir kvar som samhällsbyggnadschef i Hörby kommun. Kommunstyrelsen beslöt på måndagen enhälligt att uttala att man har fortsatt förtroende för henne, trots rapporterna om hög personalomsättning och att investeringsbeslut fördröjs.

Beslutet föregicks av ett blixtinkallat möte mellan partierna på fredagseftermiddagen där förtroendefrågan diskuterades.
– Det var Birger Larsson i Liberalerna som kallade till mötet. Alla partierna var där. Vi satt i 3,5 timmar i fredags eftermiddag med detta, säger Anders Larsson, ordförande för C i Hörby och ordförande i tekniska nämnden.

Han vill inte gå närmare in på vad som sades på mötet, men berättar att han har haft fullt förtroende för Åsa Ratcovich hela tiden, och att han är frågande till hur kommunstyrelsens arbetsutskott har tagit sig an frågan.
– Om jag ska uttrycka mig diplomatiskt så kan jag säga att det här inte har skötts som det skulle ha skötts. Jag ifrågasätter verkligen hur kommunstyrelsens arbetsutskott har hanterat ärendet, säger Anders Larsson.
– Det är de som har uttalat sig i tidningen som borde stå till svars för det här, tillägger han.
Det har varit några turbulenta dagar för Åsa Ratcovich. Hon har varit arbetsbefriad i väntan på att utvärderingen om samhällsbyggnadsförvaltningen skulle bli klar.
På tisdagen var hon åter på plats i kommunhuset. Detta sedan kommunstyrelsen vid sitt möte på måndagen enhälligt beslutat att uttala att man har förtroende för henne.

– Det är det här politiken har uttalat. Alla politiska partier har resonerat kring detta och förstått att det är en viktig fråga, säger kommunalrådet Susanne Meijer (S).

Häromdagen ville du inte uttala dig i förtroendefrågan. Varför inte?
– Det hade varit att föregripa ärendet. Vi var inne i en process och hade samtal med politiker och tjänstemän.

Hur förklarar du att det har varit så hög personalomsättning på samhällsbyggnadsförvaltningen? 15 anställda har slutat senaste året?
– Det finns olika delar i detta. Det kan vara personer som väljer att flytta från kommunen av olika anledningar för att vidareutvecklas i ett annat område. Vi har någon som blivit headhuntad.

Hur ser du på uppgifterna om att det tar lång tid att få fram underlag på förvaltningen i frågor som rör beslutade investeringar?
– Vi ska sätta oss ner och gå igenom de olika områdena. Kommunstyrelsen har diskuterat de utmaning som kommunen står inför vad gäller kraven på funktionsdugliga och välvårdade fastigheter.
– Kanske ställer vi för stora krav. I så fall får vi göra omprioriteringar, säger Meijer.

Förutom att uttala sig i förtroendefrågan tog kommunstyrelsen även beslut om att se över och ta fram en modell för att utveckla de områden handlar om investeringsbudgetens utfall, behovsanalyser för skolor, förskolor och äldreboenden, personalfrågor och ledningsfrågor och politisk samverkan.
– Vi ska tydliggöra hur vi ska arbeta och samverka mellan politiken och tjänstemännen för att kunna hantera de utmaningar som finns i de olika funktionerna, säger Susanne Meijer.

Birger Larsson (L) bekräftar att det var han som kallade till mötet med partierna i kommunstyrelsen i fredags.
– Jag förstod att man ville diskutera det här informellt och samla ihop de uppfattningar som fanns.

Hur ser du på hanteringen av ärendet i övrigt?
– Inga kommentarer just nu, säger Birger Larsson.