Kultur och Nöje
KONSERT
Malmö Symfoniorkester
Dirigent: Marc Soustrot
Solister: Lisa Larsson, sopran; Håkan Hardenberger, trumpet
Musik av Rolf Martinsson, Mark-Anthony Turnage, Tobias Broström och Hector Berlioz
Malmö Live 28 augusti
Rolf Martinsson är en av Sveriges mest kända nu levande kompositörer och dessutom verksam i Malmö. Det är därför naturligt att han fick uppdraget att skriva ett verk till invigningen av Malmö Live med bland annat stadens nya konsertsal och i fredags uruppfördes hans ”In i evigheten” med Malmö Symfoniorkester och sopranen Lisa Larsson som solist.
Kompositionen är tvådelad: en inledande mycket expressiv och kraftfull orkestersats och en avslutande mer tillbakahållen där sopranstämman utmynnar i mjuk och glasklar lyrik med texter från Karin Boye.
Det skulle inte förvåna mig om ”In i evigheten” snart kommer att vara ett av de svenska konstmusikverk som blir var mans egendom. Det har alla förutsättningar för det: lättillgängligt tonspråk, imposanta orkesterklanger, lyriska stänk av nordiskt vemod. Vad jag begriper är det också ett verk som inte kräver extraordinära interpreter; en klangrik orkester och en välsjungande sopran räcker långt, och på så sätt ökar möjligheterna för vidare uppföranden.
Tonspråket är som sagt mycket lättillgängligt. Rolf Martinsson har i de flesta av sina senare kompositioner tagit in tydliga referenser från jazzen; i ”In i evigheten” har detta accentuerats ytterligare, vissa passager är ren symfonisk jazz och orkestreringen följer också detta mönster med svepande stråkar mot blåsets melodislingor. Och så i andra avdelningen: Lisa Larssons känslorika klangfulla sopran bryter orkesterns bombasmer och för verket mot en stilla värdig avslutning. Det är både vackert och medryckande.
Mer jazz blev det när Håkan Hardenberger, en annan av Malmös fixstjärnor på konstmusikhimlen, var solist i Mark-Anthony Turnages ensatsiga trumpetkonsert ”From the wreckage”, ett verk som skrivits speciellt för honom. Mycket bebop, mycket underhållande; men med den hisnande virtuosa soliststämman är det nog svårt att hitta någon annan än Håkan Hardenberger som klarar av att framföra den. Han fortsatte direkt med ett uruppförande av Malmö-kompositören Tobias Broströms ”Sputnik”, också det ett verk med rötter i jazzen, fast mer åt det latinamerikanska hållet. Välskrivet, snyggt orkestrerat och med bra konstnärlig höjd.
Efter paus var det så dags att demonstrera den nya konsertlokalens akustik med Hector Berlioz ”Symphonie fantastique”. MSO och Marc Soustrot har framfört det verket tidigare; då var det en uppvisning på vad man kunde prestera på toppen av sin förmåga. Så blev det inte den här gången, även om man som åhörare frapperades av den nästan isigt klara akustiken som lät varje enskild detalj, främst det excellenta träblåset, komma fullt till sin rätt. Formellt fanns det inget att anmärka på tolkningen, men man saknade tyvärr greppet om helheten, berättar- och spelglädjen.
Malmö Live har visat upp sig: det är en förtjusande förpackning med mycket stora möjligheter. Nu krävs det att man vårdar sig om innehållet.