Hur gick det egentligen till hos patron Esping i Fritiof Nilsson Piratens Bock i Örtagård? Och vad hände med slaktare Klerks barn?
Svaren på det ges på Västergårda i Vinslöv, där Ingvar Andersson för fjortonde gången bjuder på berättarteater i sommar, tillsammans med dottern Maria Ingvarsdotter.
Salen i det vackra gamla boningshuset på hembygdsgården Västergårda, där tiden tycks ha stått stilla de senaste hundra åren eller så, är varje sommar spelplats för skådespelaren och revyräven Ingvar Andersson och hans berättarteater.
På senare år har han fått sällskap på scen, som egentligen bara är en ledig golvyta framför en dörr, av Maria Ingvarsdotter och tillsammans framför de texter som valts ut och bearbetats av Ingvars fru Maryanne Andersson.
I år har hon hämtat berättelser ur böcker av Fritiof Nilsson Piraten och Daniel Rydsjö. Hon har dessutom skrivit en del av materialet själv, med utgångspunkt i texter av sagda författare.
– Jag tycker det är roligt att tänka, hur gick det sedan? Då sätter min hjärna igång, förklarar Maryanne Andersson.
Tack vare henne kan publiken därför få höra Guvernanten (Maria Ingvarsdotter) berätta hur det egentligen gick till hemma hos patron Esping på Gottorps säteri från Piratens bok Bock i Örtagård och vad som hände med den rälige slaktare Klerks barn.
– Jag tänker att Piraten inte kan ha något emot det, han har i vilket fall inget att säga till om, säger Maryanne Andersson om att hon tagit sig friheten att fortsätta författarens berättelser.
En av hennes andra berättelser handlar om syster Sigrid, en sjuksköterska i Vinslöv som Maryanne, och säkert många med henne, minns från sin barndom.
– Hon var vår skräck för hon kom alltid med sprutor. En tant med skinn på näsan, säger Maryanne Andersson.
– Typecastad igen, säger Maria Ingvarsdotter och skrattar åt att hon ofta får spela riktiga käringar i berättarteatern.
För henne blir det sjunde eller åttonde sommaren på Västergårda, hon minns inte riktigt vilket år hon började, och hon trivs både med att jobba ihop med pappa Ingvar och att spela teater.
– Jag hade gärna gjort det mer, men man ska ju få ihop det med resten av livet också. Och jag har nog inte de där vassa armbågarna man behöver ha. Men folk ringer ibland och vill att pappa och jag ska komma och göra saker och det är jätteroligt. Man vet aldrig var man hamnar eller om det finns någonstans att byta om när man kommer dit. Men det är det som är charmen, säger Maria Ingvarsdotter.
För Ingvar Andersson är somrarna på Västergårda en högtidsstund.
– Det är en lisa på något vis att komma hit och så positivt att folk låter sig njuta av texterna vi läser, säger han.
Årets berättarteater, som fått titeln Skånsk Pytt i panna – välskurna texter av skånska författare, har premiär den 27 juni och spelas sedan torsdag-söndag till och med den 28 juli.
I pausen serveras kaffe och kaka och som vanligt är det ett begränsat antal platser i ”stugan”.
– Det går in 35 personer. Eller som Björn Vinberg, nöjeschef på Expressen en gång i tiden, skrev: ”Det får plats 35 personer, om man inte gestikulerar”, minns Ingvar Andersson med ett skratt.