Under hösten är dokumentärfilmaren Stefan Berg dubbelt aktuell. I augusti släppte han sin självbiografiska debutroman och i dagarna har hans nya film om musikern Leslie Tay, Leslie brinner, premiär.
Det började med måleri och lagboken. Via trummande landade det i dokumentärfilmandet för Stefan Berg. I en diger meritlista märks titlar som Blådårar 2, Rolling Like a Stone, Leslie killen som kommer att glänsa och Who the fuck is Stefan Berg. Det var under arbetet med den sistnämnda den kom; insikten om att han kunde skriva.
– Sommaren 2012 höll jag på med manus till en självbiografisk dokumentärfilm. Den behövde en berättarröst. Det hade jag inte jobbat med tidigare. Jag gav mig på att skriva små voice over-stycken och kom på hur kul det var och hur lätt det gick att skriva dem, hur snabbt jag hittade rösten till den här karaktären, berättar han.
– Jag kommer ihåg det här ögonblicket när jag kände att: ”Ja! Jag kan skriva en bok.” Jag skulle skriva första voice over-texten som börjar: ”Jag var så levande …”. Det var ord jag hade haft i huvudet och när jag kom på fortsättningen så började det rinna ord ur mig på ett sätt jag aldrig hade känt tidigare.
Han fortsatte arbeta på de självbiografiska bitarna som nu mynnat ut i den självbiografiska romanen Kärlek & rock’n’roll som släpptes under sensommaren. Det handlar om Max som växer upp i Malmö under 60- och 70-talen, parallellt får vi möta honom som 50-åring.
Max är Stefan Bergs alter ego och boken bygger på hans egen uppväxt och erfarenheter med föräldrar som skilde sig innan det blev vanligt att göra det. Han väljer ändå att kalla den roman.
– Jag hade kunnat skriva helt självbiografiskt men då hade jag inte kunnat använda fantasin på samma sätt. I och med det har jag kunnat väva ihop historien på ett annat sätt och göra avsteg från sanningen. Det löste många problem och gav större frihet.
Han menar att allt kreativt som han gör på något sätt tar avstamp i honom själv.
– Jag börjar med att gräva där jag står. Jag hittar lokala historier som är så nära mig som möjligt. Så försöker jag göra dem mer universella så att fler kan relatera till dem. Då blir det mer intressant, hettar till och blir en nerv.
Mellan sidorna i boken träder ett grått och tungt Malmö fram, en industristad präglad av Kockums. Men mitt bland sten och betong spirar något; en ungdomskultur präglad av popmusiken.
– Den kommer som en räddande ängel för den här killen; ut ur tristessen, ut ur föräldrarnas dåliga äktenskap. Musiken blir hans väg.
Där finns en parallell till Stefans nya film Leslie brinner som har premiär på fredag. det är hans andra (eller tredje beroende på hur man räknar) film om sångaren, rapparen och producenten Leslie Tay som kommer ur trassliga omständigheter på Södra Sofielund och tar musiken som en språngbräda mot ett annat liv.
Precis som Kärlek och rock n’roll är det också i någon mån en uppväxtskildring. För Tay är det hiphop och svensk r’n’b medan det för Max/Stefan är Malmös pop- och rockscen.
Precis som bokens Max fick Stefan ett trumset i present. Det skulle i förlängningen, under 80-talets andra hälft och de första åren på 90-talen leda till att han satsade på musiken. Hans var med i band som Sing Sing & the Crime och Love Kings, band som hade skivkontrakt och turnerade men kanske inte fick det där stora genombrottet. Han växlade från trummor till bas till sång. Skulle göra allt.
– Det hade med facit i hand kanske varit bättre att satsa på en sak och blivit bäst på det.
Musikkarriären tog slut 1993. Det blev dokumentärfilmer istället och nu en bok. Men han vill inte se det som att han byter medium.
– Jag vill hålla på med alla saker. Det enda jag inte håller på med längre är måleriet. Nu vävs allt ihop till en enda stor kreativitet. Jag kan gå mellan de olika disciplinerna.
– Alla mina berättelser, mina filmer, mina låtar, den bok jag skrivit nu, handlar om samma sak egentligen: life is a bitch – hur ska jag hantera det? Någonstans vill jag säga att det är viktigt att följa magkänslan. Att hela det intellektuella medvetandet har väldigt lite att komma med när det gäller att klara av livskriser. Max är som i en krigszon hela tiden. Han kämpar för att hans föräldrar ska hålla ihop och känner sig som en person som aldrig har och aldrig kommer att passa in någonstans.
Stefan Berg beskriver i boken en uppväxt utan riktigt de regler och normer som ett barn behöver. Men också en uppväxt med kärlek. Däri ligger också en del av bokens budskap, att man inte ska glömma att ge sina barn kärlek.
– Det räcker ganska långt men inte hela vägen för barnet kommer att få bekymmer om det saknas fasthet och normer och trygghet, bekymmer som jag har haft. Men om kärleken finns där så blir det så mycket lättare att hantera de bekymren.
I dag är båda Stefans Bergs föräldrar döda. Han önskar att de hade kunnat läsa boken.
– Speciellt pappa för han gick bort hastigt och det fanns mängder med missförstånd och saker som han förstorade upp, saker som sina skuldkänslor som jag inte visste om förrän efteråt. Så som pappan beskrivs i boken tror jag hade varit rätt skönt för min pappa att läsa.
På vilket sätt skiljer sig Max från dig?
– Max är mer handlingskraftig och smartare i och med att han har facit i hand genom mig. Jag var nog mer vilsen och mindre medveten om de svårigheter som omgav mig än vad han är.
Gör Max så som du själv önskar att du hade gjort?
– Ja, det tycker jag. Han är lite mer från tanke till handling. Men det är nyansskillnader.
Är det ett sätt att leva om sin barndom, att göra om och göra rätt?
– Det var en jäkligt bra fråga. Det har jag faktiskt inte tänkt på.
– Jag kan nog inte svara ja på det. Allt hänger samman i hans huvud, det gjorde det inte på mig. Där var det kaos. På så sätt har jag bringat ordning i mitt eget kaos genom att skriva om Max.